MÅNADSBREV NOVEMBER 2017
November en hektisk månad med både möten, invigning av våra nya lokaler i Upplands-Väsby samt en hel utbildningsdag ett par dagar in i december. Hand i hand går det förberedande redovisnings- och förändringsarbetet med verksamhetsberättelse för 2017 och verksamhetsplan för 2018.
Vi uppmärksammar den internationella mansdagen 19 november, varje år!
Vad är det för en dag?
Internationella mansdagen instiftades 1999. Internationella mansdagen firas enligt australiska ”International Men’s Day” över hela världen, i alla världsdelar. Under 2009 ratificerades följande huvudsakliga mål att beakta under internationella mansdagen:
– Att främja positiva manliga förebilder, inte bara filmstjärnor och idrottsmän, utan även vanliga män som lever anständiga och hederliga liv.
– Att fira männens positiva bidrag till samhället, gemenskap, familj, äktenskap, barnomsorg och för miljön.
– Fokus på mäns hälsa och välbefinnande, socialt, emotionellt, fysiskt och andligt.
– Att belysa diskriminering mot män i socialomsorg, sociala attityder och förväntningar samt lag och rätt.
– Att förbättra relationen mellan könen och främja jämställdhet.
– Att skapa en säkrare, bättre värld, där människor kan vara trygga och växa för att nå sin fulla potential.
Våra erfarenheter breddas för varje samtal vi får, både med helt nya situationer men också med klassiska gemensamma regelbundna övergrepp. Vi står fortfarande inför den största utmaningen attityderna utifrån långvariga mansnormer som vi matats med från barnsben och därför för vidare. Dessa måste vi bli av med för att stödja den stora målgruppen bland män, den som inte slår, inte kränker men som en del själva utsätts för detta av sin partner istället. Lika tragiska livsöden som när det är tvärtom. Vad finns för samhälleliga resurser att tillgå för dessa män? I princip inga alls, inga skyddade boenden, ingen mansfrids-organisation, socialtjänstlagens värnande om barnen i dessa familjer är inte alls lika prioriterade. Ingen lag om grov manskränkning som det finns för motsatta könet. Dags att börja tala om, skriva i könsneutrala meningar och även inkludera männen som utsätts för olika typer av regelbundet våld I nära relationer. Skall vi fortsättningsvis tala om framgångs-rikt jämställdhetsarbete i Sverige så måste könsneutraliteten in i vårt språkbruk och likvärdiga samhälleliga resurser införas fullt ut, som finns för utsatta kvinnor.
Viktigt tilägg att observera är att många av oss i akillesjouren har arbetat under många år med att stödja kvinnor som misshandlas I nära relation, själv sedan 1984. Är mycket tacksam över vad vi åstadkommit. De samhälleliga resurser som idag ställs till förfogande i sammanhanget är helt rätt satsat och skall så vara i framtiden. Men skall vi närma oss ett fruktbart jämställdhetsarbete måste vi lära oss att motsatta förhållande finns i alltför hög utsträckning där män som inte slår blir utsatta av alla typer av kränkningar och misshandel i nära relation. Får sina liv förstörda, sin livskvalitet kraftigt nedsatt och mitt I dessa destruktiva familjesituationer far en mängd barn, husdjur, närstående inkl kamrater och arbetskamrater mycket illa, ofta med psykisk ohälsa i alla allvarlighetsgrader som följd. De kriminella övergreppens utseende verkar aldrig ta slut. Därför måste vi öppna våra ögon och sinnen för att få slut på partnervåld generellt. Få slut på utnyttjande, kränkningar, förföljelser, förtal och de som utsätter sina partners regelbundet för dylika övergrepp och att det är vanligt förekommande, helt könsneutralt. Vilka samhällsresurser är avsatta för att få ett slut på detta?
INGENTING! Det är därför som Akillesjouren skapats och finns som en stödorganisation även för utsatta män och för att få till den sista pusselbiten i ett annars så framgångsrikt jämställdhetsarbete. Men det måste till kraftiga ansträngningar från var och en att debattera och agera könsneutralt i sammanhanget misshandel och övergrepp i nära relationer. Varje enskild individ måste alltså ompröva sin attityd om män som vi fått av pådyvlade mansnormer i århundraden. En enorm utmaning har vi förstått men inte alls svår att förstå, om vi tillsammans skall kunna minska mänskligt lidande och jämställda förutsättningar till hög livskvalitet för alla. Det borde vara en hedersak om vi vill bo och leva i ett tryggt och “Gott” land.
Vänligen
Sören Sanz
Ordförande, akillesjouren