Månadsbrev januari 2018

Ordförande har ordet

MÅNADSBREV JANUARI 2018

 

Ja så var alla dessa storhelger äntligen slut, kanske dags för lite avkoppling nu då!

Nja knappast, nu är det ju dags att förbereda redovisningar, verksamhetsberättelse,

verksamhetsplan, revision, årsmöte, ansökningar av medel för verksamheten, nästa

debattartikel, nästa evenemang brottsofferveckan med int. brottsofferdagen den 22/2,

volontärsutbildningen fortsättnings-utbildning efter den första heldagsutbildningen

2/12 -17. Styrelsemöten varje månad, ungdomsverksamheten med våldsfria veckor,

genomföra fjolårets verksamhetsplan fullt ut. Ja det finns en hel del arbete bakom en

idéell verksamhet, sen tillkommer ju grundidén medverksamheten, jourtelefonen och

de behov av stödsamtal som dagligen måste genomföras.

 

En av våra stora uppgifter är att upplysa om problematiken, inte minst utifrån ett

jämställdhetsperspektiv. Trots mängder av självklara påpekanden där kvinnor

inkluderas emedan män exkluderas när det gäller utsatthet för illegala övergrepp som

hot&våld I nära relation. Fortsätter man att tala om män som de som slår, kränker,

våldtar och hur man skall få slut på detta. En viktig samhällsuppgift som måste

fortsätta till dess det upphör, men det måste tillföras resurser för män som blir utsatta

för likadana regelbundna övergrepp Utifrån ett jämställdhetsperspektiv måste jag bara

få citera en debattartikel I sin helhet så ingen missar den.

 

Den är skriven av Jeanette Ekström och Thérèse Juel redan 2014.

 

Nyligen publicerades den statliga offentliga utredningen ”Ett

jämställt samhälle fritt från våld”I den görs det klart att

heterosexuella män utsatta för våld i nära relationer inte kan

förvänta sig någon hjälp. 

 

Fokus ligger på mäns våld mot kvinnor.

Även homosexuella, bisexuella och transpersoner utsatta för våld

uppmärksammas, liksom flickor och kvinnor utsatta för hedersvåld.

Men inte pojkar utsatta för hedersvåld. Inte heterosexuella män

utsatta för våld. Varför, undrar vi. Strävar vi inte efter ett jämställt

samhälle?

 

Jo, det gör vi förstås, vilket också står att läsa i utredningen:

”Eftersom mäns våld i samhället grundar sig i brist på jämställdhet i

samhället, krävs också ett aktivt jämställdhetsarbete på samhällets

alla nivåer”.

 

Detta är onekligen ett påstående som vi ställer oss tveksamma

till. Särskilt när det några sidor längre bak konstateras att 7 procent

av kvinnorna och 6,7 procent av männen har utsatts för brott i nära

relationer. Att kvinnor utsätter sin partner för våld i nära relationer,

är det också brist på jämställdhet?

 

Nej, en mer rimlig tolkning är att våldsutövande snarare tyder

på en störning hos individen snarare än att det är bundet till

kön.

 

Det kan aldrig vara samhällets fel att en man slår sin kvinna.

Däremot tar en del människor som har problem med sig själva på

olika sätt till våld. På vilket sätt kan då ett mer jämställt samhälle

hindra dessa individer från att utöva våld? Är det jämställdheten i

samhället som kan bota sjuklig svartsjuka, dålig självkänsla,

bristande impulskontroll, missbruk, trauman från barndomen eller

psykisk sjukdom för att nämna några exempel? Här krävs hjälp på

individnivå med utgångspunkten att det är människan bakom våldet

som är förövare, inte könet.

 

I ett politiskt steg att vilja tydliggöra mäns våld mot kvinnor i nära

familjerelation infördes 1998 ”grov kvinnofridskränkning” i

brottsbalken. Kärnan i brottet utgör att våldet ska varit systematiskt

och upprepande. Brottet faller under allmänt åtal, vilket innebär att

åklagare kan väcka åtal även om den utsatta kvinnan inte skulle

vilja medverka.

 

I ett land som vill värna om jämlikheten är det nästan ofattbart

att det inte samtidigt som lagrummet mot

kvinnofridskränkning infördes även kom – grov

mansfridskränkning. 

 

När en kvinna i dag blir åtalad för att systematiskt och upprepande ha

misshandlat sin man hamnar detta istället under brottsrubriceringen

”misshandel”, vilket i sin tur leder till att dessa brott är än svårare att

spåra i någon statistik. Det som inte kan bli tydligt i någon statistik blir

heller inte uppmärksammat i media eller i politiken.

 

I en nyligen publicerad avhandling från Sahlgrenska akademien

(”Exploring intimate partner violence among adult women and med

in Sweden” av Lotta Nybergh) har man bland annat utforskat och

tolkat mäns upplevelser av att vara utsatt för våld i en nära relation.

Nybergh tydliggör bland annat att även om både kvinnor och män

är våldsutsatta så kan det vara skillnad på själva våldet och att det

därför är viktigt att ý beslut som berör hälso- och sjukvården tar

hänsyn till att våldsutsatthet mellan kvinnor och män skiljer sig åt.

 

För att göra det krävs dock att vi börjar prata om det faktum

att det finns män som utsätts för våld av sina kvinnor. Det är

beklämmande att ett samhälle som uppfunnit ordet ”hen” och

som ständigt pratar om allas lika värde exkluderar halva sin

befolkning när det kommer till ett så allvarligt ämne som våld i

nära relationer.

 

DEBATTÖRERNA

Jeanette Ekström. Journalist och författare till boken

”Att döda en hustru – En dokumentär om vägen till ett hustrumord”.

 

Thérèse Juel. Journalist och författare till boken

”Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige”

 

Publicerad 10 november 2014 klockan 06:00

 

Trots att åren gått så är debattartikeln lika aktuell fortfarande I alla sina frågeställningar! Det

förvånar oss att man tillåter ett så massivt mänskligt lidande både för de män som utsätts, men också deras barn, husdjur, deras närstående, deras arbetsgivare och kollegor. Ja ett stort antal människoliv som far illa och utsätts för nedsatt livskvalitet, trots vår kunskap! Är det inte dags för reaktion, både i handling, debatt och aktioner så att mänskligt lidande kan motverkas könsneutralt.

 

Vår nu sittande regerings agerande om våldets karaktär, tillhör sannolikt det sista kapitlet i ett uråldrigt kunskapsförhållande om en icke jämställd människosyn.

 

Det kommer stå i lärosätenas undervisningsmaterial i framtiden, hur dess föråldrade syn om

människovärdet 2018 ännu inte inkluderade alla individer i samhället, trots all upplysning om hur våldet drabbar både män, kvinnor, barn och ev. husdjur.

 

Det kommer att stå hur dessa folkvalda envisades med att exkludera manligt kön och fortsätta tvinga in våldsutsatta män in i destruktiv machokultur av att bita ihop, vara stora starka, inte visa känslor, inte ha utrymme berätta om våldet mot dem, neka män vara skyddsvärda, skuldbelägga dem som är våldtäktsoffer, till tystnad.

 

Det finns inget jämställt i denna mossiga föråldrade syn på utbildning i våldets karaktär, där mäns utsatthet helt läggs i skugga.

 

Vi måste alla kämpa hårdare mot okunskapens mörker och ännu hårdare när landets ledning så graverande vägrar bilda sig könsneutralt och med sin kunskapsbrist skyddar förövarna.

 

De är vi, våra nära och kära, som offras i okunskapens mörker trots massiv informationssatsning från en mängd håll. Mäns våld döljs däremot inte, mycket mycket märkligt! Kan våra påtvingade mansnormer vi uppfostras med verkligen ensamt orsaka denna destruktiva människosyn.

 

 

Ha nu en vidare bra januari och god vidare fortsättning på det nya året.

 

 

 

Vänligen

Sören Sanz

Ordförande, akillesjouren